Mitt Österlen 365 dagar om året

I förra veckan, nb den 24 okt, läste jag en härligt positiv artikel i Ystads Allehandas Kulturdel, undertecknad Bengt Eriksson.

Jag hade först tänkt länka här i bloggen till den digitala versionen, men fick höra att hans inlägg inte längre lades ut på YA:s digitala sida (varför kan man undra?) och eftersom jag heller inte bör scanna och lägga ut här i bloggen av upphovsrättsenliga skäl, har jag rekommenderats att istället citera skribenten, något jag gör längre ner. Jag vill också passa på att tipsa om hans mångfacetterade blogg Eriksson kultursidor, som jag nu själv börjat följa.

Vad som gladde mig mest var att Bengt, liksom jag, ser Österlen som ett nästintill gränslöst paradis och att det fullkomligt vimlar av evenemang att ta del av bara vi har lust och kanske har ett fordon att förflytta oss i. Du kan dessutom göra det 365 dagar om året och inte bara en månad om året – den stora sommarmånaden juli!

Jag citerar. ”Österlen stänger alltså för året? Tid att kura inomhus med bokläsning, teve- och videotittande? Det må de tro, sommarfåglarna. Men Österlen – inte minst kulturens Österlen – lever året om”

Nej, inte stänger Österlen ner bara för att sommarturisterna åker hem, så var det på 70-80-talet, då jag var barn, men nu känns det hoppfullt och man behöver inte färdas speciellt långt för att gå på bio, konstutställningar, eller teaterföreställningar. Inom en halvtimme når du det mesta…

Ett problem kvarstår dock och det är att du fortfarande måste vara utrustad med körkort och bil.

Fast, det är vi så vana vid här på Österlen, så det hör liksom till nödvändigheterna, nästefter gymnasieutbildning.