Stenshuvuds Nationalpark
Det finns många vackra platser i Stenhuvuds Nationalpark! Du bör inte missa att vandra genom skogen och upp till det södra huvudet (bilden ovan) respektive norra huvudet (bilden nedan) där du får en underbar utsikt.
Vill du inte vandra så högt, men ändå få fin utsikt är bestigningen av Kortelshuvud en väldigt fin tur. Från toppen har du vacker utsikt över havet och mot grannen Stenshuvuds imponerande höjd på 97 meter.
Börja på parkeringsplatsen intill Naturum. Vid parkeringens sydsida startar vandringen, här med lila markering. Följ stigen västerut, genom bokskogen upp för branten mot huvudet. Inom kort når du toppen och dess fina vy mot Stenshuvud i norr.” Källa: www.utisyd.se/kortelshuvud/
_ _ _
En vacker vårmorgon frågade jag min yngste son Oskar (då 12) om vi skulle hitta på något – med det vet han att jag oftast menar att vi ska bege oss ut i skog och mark… så han svarar: ”- ja, om jag får ta med mig mina vänner!” – Självklart, säger jag och packar en matsäck och platsen vi for till var naturligtvis Stenshuvud!
Många är de tillfällen, då jag också varit här med föräldrarna, på skolutflykter och med scouterna. Senare i livet har jag varit här med vänner, nätverk, egna barn och barnbarn. En magisk plats, helt enkelt, som jag gärna besöker flera gånger…
Fakta:
Stenshuvud i Södra Mellby socken i Simrishamns kommun är Linderödsåsens branta avslutning i öster mot Hanöbukten i Östersjön.
Stenshuvud är sedan 1986 en nationalpark på 390 hektar. Parkens hjärta är det 97 meter höga restberget, som skjuter ut i havet och därmed bryter den jämna strandlinjen.
Till största del består parken av lövskog, i synnerhet avenbok och bok. Under vårtid är bokskogen beväxt av stora mängder vit- och gulsippor. I den södra delen finns öppen hedmark med ett glest bestånd av enbuskar. Heden domineras av torrmarksväxter som sandstarr, borsttåtel, hedblomster och backtimjan. Parken har ett rikt fågelliv, med skönsång från till exempel näktergalen.
På bergets topp finns vissa rester av en fornborg från folkvandringstiden (ca 400-talet). På området finns ett naturum. Där finns information om Stenshuvuds geologi, flora, fauna och kulturhistoria. Där finns även information om olika utflyktsmål med mera.
Den 31 maj 1749 passerade Carl von Linné och sekreteraren Olof Söderberg Stenshuvud. I reseprotokollet kan man läsa följande: ”Stenshufvud är et högt berg, som ligger in på sjelfwa hafskanten til en nyttig landkänning för de sjöfarande”.
Enligt legenden fick berget sitt namn efter jätten Sten (förr kallad Stenhogubben) som bodde i Stenhogubbens grotta på bergets branta nordsida. Ett flertal folksägner finns kopplade till jättens illdåd i trakterna.