Stockholm är som Tomelilla, fast större…

Har just kommit hem från sopplunch och formidabel föreläsning på Österlens Matmarknad i Tomelilla med  designern och kostymören Camilla Thulin och modeskribenten Karina Ericsson Wärn, om det här med mode och stil.

Utifrån sina senaste enormt hyllade böcker ”Stil med Thulin” och ”Modebibeln  Den Svenska, 1867 – 2010″,  fick vi följa med på en resa från förr till nu och med ett leende på läpparna känner jag att jag faktiskt är nöjd, både med mig själv som kvinna, för mina ”häng”, men också för min ”platta röv” och ”långa skånkor” 🙂

Jag är också nöjd med att jag faktiskt redan kommit på att jag kan köpa mycket billigare byxor på Gina Tricot och Weekdays, som passar min min platta rumpa bättre än den färdiga dambyxan i storlek 40.  Det är inte jag, jag åldras på mitt sätt, som jag trivs med själv och det är helt OK!

Det finns något för oss alla, som gör oss till de vi är och vi ska verkligen lära oss att bejaka oss
själv och framhäva det vi tycker är bra med oss, istället för att se de ”skavanker”, (som vi bara själva ser) och som vi vill dölja i kläder, som vi tror passar oss.

Ja, just så kände i alla fall jag mig, när jag med lätta steg promenerade hem i novemberdiset, genom Tomelilla, som på dagens event liknats vid Stockholm.

–Stockholm är som Tomelilla, fast större! Kvinnor tänker likadant, klär sig likadant och är precis lika beroende av vad andra ska tycka om ens utseende. I Tomelilla är man säkert också minst lika intresserad av att faktiskt framhäva sina kroppsliga former som man är i Stockholm. Man är också precis lika rädd för att inte följa normen, eller idealet för hur kvinnan ”ska se ut”, rädd för att inte ha den rätta storleken 34-36, inte tona håret i rätt nyans, eller klippa det i omgångar för att följa alla nya modetrender.

Vi fick också lära oss att det inte finns några kvinnor som är ”för stora, för små, för smala, för tjocka. Det är bara storlekarna som är fel och att vi ibland inte vill acceptera hur vi ser ut och hur vi faktiskt förändras med åren.  Camilla talade varmt om hur vi måste bejaka vår kvinnlighet och vara nöjda med det vi har, trots lite häng och gråa hårstrån och istället för att klä oss som tonårstjejer som just slutat gymnasiet, blondera håret mm, faktiskt våga ha kjol som täcker knäna OM VI VILL, dvs!

Nu var det dock långt ifrån en predikan när damerna kom i gång med sin glada, positiva och oerhört humoristiska föreläsning. Det var högt till tak och det sågades både under och över ”kjolslängden”. Poängen var nog att vi faktiskt ska klä oss precis som vi själva vill, men att vi ska göra det med respekt för hur vi ser ut!