Min Far och jag

Jag har nog alltid varit och kommer alltid att vara ”fars lilla tös”. Far har alltid funnits där för mig, alltid varit den som haft tid och lagt mycket av sin kraft och energi på att min barndom skulle bli så upplevelse- och minnesrik som den faktiskt blev.

Ända sedan han på BB:s balkong sjöng ”När lillan kom till jorden, en dag i maj när göken gol” har jag förstått att jag alltid kommer att vara hans lilla flicka.

Så här 50 år senare känns det lite märkligt att fundera i de banorna, nu när jag själv är vuxen och har  fyra egna barn. Nu börjar jag bli sentimental och en och annan tår känns rinna ner för kinden… så är det när man talar om Min Far…

Min Far är den som lärde mig konsten att dokumentera det jag ser och vill dela med mig av det till andra. Den glädjen vi upplever i ett barnansikte, en blomma, eller ett träd, vill vi båda spara för eftervärlden, Far och jag. I  sin källare har han idag mer än 30.000 diabilder och i julklapp fick han en scanner av min bror, så nu kan han också sakteliga spara bilderna digitalt till eftervärlden.

Fotoarkivet sträcker sig från 50-talet,  fram till idag och han tycks heller aldrig tröttna på att ta en bild på vare sig barn eller barnbarn. Familjen är och har alltid varit hans största källa till glädje.

Min far har alltid varit den som lyssnar och ger sig tid.  Lördag förmiddag, var ”vår” veckodag, när jag var barn. Vi hade affär, när jag var barn. Mor var stöttepelaren och den som alltid jobbade, mån-lör. Far skötte kontoret, mån-fre, men på lördagen var han ledig.  Då gick tonerna till Country höga i vårt kök och far gjorde Spaghetti! Idag känns det som om vi alltid åt denna maträtt varje lördag, men det kan ju inte stämma, eller kan det? Idag är det ialla fall fortfarande en av mina favoriträtter, som jag gärna lagar till min egen familj.

Min far har lärt mig att uppskatta naturen och vara rädd om vår jord och inte minst att vara djurvän.

I sann scoutanda har han också i egenskap av scoutledare visat mig ”att vara redo” och respektera medmänniskan, andra kulturer och folkslag.

Tillsammans med övriga familjen har vi rest mycket, inte minst i Sverige, där den norra delen av med fjällvärlden tagit en särskild plats i hans hjärta.

Min far skaffar vänner var helst han reser och många av dem brevväxlar han fortfarande med. Särskilt minns jag samekvinnan Sunristin, som han i många år efter vårt besök köpte hjortronsylt och renskav av, som hon skickade med specialleverans till Tomelilla.

Far har också visat mig att envishet och uthållighet ger resultat och att sann kärlek aldrig rostar.

Grattis Helge Ewaldz på 85-årsdagen!

Hoppas du får en skön dag! Vi ses i kväll då nära och kära kommer för att gratulera!

Din tös/Henriette