Sandhammmaren

Året om lockar denna plats till ett besök, både för dig som gill att sola och bad och för dig som gillar att vandra. Jag har själv varit här vid ett flertal tillfällen och redan i ungdomsåren vandrat här, både med föräldrar och i scoutsammanhang. Patrullscouterna Fjällriporna i Tomelilla scoutkår, vandrade ju förbi här på vandringen mellan Ystad och Kivik inför vår fjällvandring -78.  

I likhet med andra recensenter kan jag verkligen hålla med om att det är en av Sveriges finaste stränder, men sammetslen, finkornig sand. Större delen av platsen består av ett naturreservat, Sandhammarens naturreservat och innanför den breda sandstranden finns stora sanddynsområden, som utgör Sveriges största flygsandsfält. Där dynerna blivit fastare har områden med dyngräs, gräshed, ljunghed och ekkrattskog bildats.

Omfattande tallplanteringar har gjorts för att binda sandflykten och just tall är i dag den vanligast förekommande trädsorten i området. Men även ek och björk finns.  Förr fanns här även en stor ekskog i området som dock Sveriges dåvarande kung Karl XI (kung av Sverige under perioden 1660–1697) lät hugga ned. Längs stranden hade nämligen sjörövare sitt näste och vilseledde sjöfararna med falska ljussken, som var menat att likna fyrljus, vilket bidrog till att de gick på grund. Fartygen plundrades och sjömännen gick hemska öden tillmötes, då de slogs ihjäl av förövarna.

Källa: Wikipedia